This is who I am, shattered inside
och önska att man kunde byta
Att äntligen veta svaret
men det är fel
Det enda jag vill just nu är att duscha. Tvätta bort henne, honom, synder, lögner, tankar, minnen, begär, ångest. Bli oskuldsfull igen, börja om från början igen. Skulle jag fortfarande formas till samma människa efteråt? Skulle jag ändå bli den jag är? Det jag är?
I lost a friend somewhere along
I år gick den 13:e oktober förbi och jag tänkte inte ens på det. När jag känner efter så hittar jag inte längre något särskilt. Ingen ilska, ingen bitterhet, inga tårar. Bara ibland lite sorg för att jag tappade min bästa vän - och nu tänker jag inte ens på det.
Intressat att veta att då, för ett år sedan, var det så svårt att tänka sig att det någonsin skulle gå över. Jag visste ju det, hela tiden, men jag kunde ändå inte tro det (det är svårt att tro på något överhuvudtaget när det du trodde var ditt liv precis förändrats i grunden).
Och nu är ett annat jag i ett annat land med andra tankar och jag skapar en annan sorts minnen.
The trick is to keep breathing.
I can't untangle what I feel and what would matter most
Jag tror att jag har tappat förmågan att skriva. Förmågan att berätta allt. Ens för mig själv. Jag vet inte hur jag ska göra för att översätta mina tankar till ord. I vilken ända ska jag börja för att trassla ur mig själv?
Det gör minst lika ont att själv ge upp som att få sitt hopp krossat, jag visste inte det tidigare.
We got to get out of this place
Igår hade jag tänkt gå hem och sova tiiiidigt efter jobbet, eftersom jag sovit ca 4-5 timmar de senaste nätterna. Gick på stan lite först och sedan när jag skulle hem råkade jag gå förbi Shelbourne (som är pubben som alla siemensanställda leker på) och så var Shannon utanför och så kanske jag råkade stanna där i några timmar. Och när jag väl bestämt mig för att, nej, nu ska jag hem för jag jobbar faktiskt imorgon, då ringer Carl upp och undrar om jag ska med ut. Hur säger man nej egentligen? Var iaf ganska så duktig och var faktiskt hemma klockan ett. Man kan lära sig att klara sig utan sömn, tydligen (red bull is the shit).
Så nu sitter jag alltså på jobbet och... Eh... Tja. Jag jobbar ju inte. Jag har idag fått 9 samtal totalt och i vanliga fall tar jag ungefär 50 samtal per dag. Så det är faktiskt ganska okej att jobba, trots att det är lördag. Efter jobbet blir det däremot lite hets, massor att fixa för ikväll är det dags för inflyttningsfest ^^ Egentligen var tanken att vi skulle ha en ganska liten fest, eftersom det är lyhört som tusan och alla i huset inte var så jättepepp. Jag är inte så säker på att det blir litet. Jag är däremot rätt säker på att om vi inte förvarnar grannarna så kommer Garda dyka upp på vår inflyttningsfest. Ooops.
Förövrigt, gårdagens samtal:
- Where are you from Sara?
- Eh.. From Sweden actually...
- Oh! Are you blond?
Jag är verkligen sanslöst uttråkad.
I spend all night losing sleep
Måndag: Hosta, rejäl hosa = ingen sömn och massa sjuk. Tvingar mig själv att vara kvar på jobbet och längtar tillbaka till Sverige där man kan vara sjuk och få betalt för det.
Tisdag: Samma jävla hosta = fortfarande ingen sömn. Min supervisor beordrar mig att köpa lemsip och whisky :p
Onsdag: Hostan mycket bättre, istället helrött och ömt öga som varar. Igen. Karmaguden börjar få dålig fantasi. Men ledig, så jag sov heeeela dagen (:
Torsdag: Övertrött, superspeedad men jag känner mig typ frisk! Woho!
Jag funderar på att åka hem över jul. Jag har inte riktigt bestämt mig, men jag fick ett anfall av Luleå-längtan idag och det är första gången sedan jag kom hit (för "mamma kom och ta hand om mig"-längtan när man känner sig dödssjuk räknas inte). Jag vill ha en vit jul. Med syskon som jävlas och galna hundar och mammor som suckar och pappor som någon gång emellanåt faktiskt säger något. Hur tusan kan jag längta efter det?
Jobbandet går faktiskt finfint. Har tagit egna samtal i två veckor nu och de har satt mig på att träna upp en tjej - det måste ju vara ett gott tecken? Det är faktiskt rätt kul, oftast så är det relativt lätt att ha tålamod med gammeltanterna (jag tänker bara på mina älsklingstanter på boendet) men ibland så önskar man att någon bara kunde ge dem två burkar och ett snöre istället för bärbara telefoner som de inte kan hantera... Tar för tillfället samtal för IE, UK och USA, nästa vecka ska jag tydligen börja ta samtal för Sverige också - när ska jag få andas? Whatever, det blir finfint, såsmåningom ^^
Jag ska ta mitt ansvar nu och avsluta det här något skittråkiga inlägget. Sovdags.
Söndag 070907 - This buisness of art
Vi hade egentligen tänkt gå ut på kvällen men insåg att vi verkligen inte orkade, så vi köpte popcorn och hyrde film för att ha pyjamasparty istället (: Harriet klippte av mitt hår medan Carl lagade mat - vad skulle jag göra utan de två? Kollade på Chicago och mös tillsammans i Carls säng tills det blev alldeles för varmt och vi gick och sov i våra egna rum istället :p
Jag och Harriet har varit sjuuukt duktiga och städat hela huset idag (ja, det var vår städvecka, så kanske inte riktigt frivilligt). Vi flyttade om i köket och så, allt ska man behöva göra själv för att det ska bli bra :p Men i slutändan tyckte tillochmed gnällaless att det var snyggt i huset - we rule yes indeed.
harriet hurricane säger (21:34): skaru komma o se på film?
tenshi säger (21:34): mmmh
tenshi säger (21:34): snart
tenshi säger (21:34): om jag orkar
tenshi säger (21:34): det är så lååångt till dig
Yeah that's city life
idag har jag fått ett samtal där människan i fråga runkade i telefonen. Han ringde upp tre gånger.
Sedan när jag och Harriet var på McDonalds blev jag hotad av en alkoholist.
(vi blev paranoida och Carl fick komma och möta oss för vi vågade inte gå hem själva)
Jag har ett minne av att jag för nästan precis en månad sedan skrev "det har varit ett jävla skitår men det kanske blir bättre nu". Hah. Hahaha. Hahahahahahaha. Yeah. Right.
I'm sorry for whatever I did
Sitter på jobbet och bloggar - hur lyxigt är inte det?
I fredags kände jag mig redo för begravning, min begravning. Så fruktansvärt less på feber, halsont, hosta, öronont och allt jävulskap jag bara drog på mig. Hittade faktiskt en läkare bara 50 meter ifrån huset (värstaste bra jobbat) och han gav mig döda-allt-penicillin mot den halsfluss och öroninflammation jag dragit på mig. Seriöst?! Hur lyckas jag?
Men, penicillin is the shit! Lördagen var jag helt feberfri och såå mycket piggare. Jag, Harriet och Carl luddade runt på stan och shoppade köksgrejer och köttbulleingredienser. Jag fixar mat när och så kommer vi fram till att självklart måste vi ut, för Carl har aldrig varit på An Bròg. Traskar till närmaste off licence för något att dricka och så... Well... Supspel är farliga. Supspel med för starka drinkar är farliga. Vingelvingel in till stan och efter typ 20 minuter på An Bròg blir Harriet utkastad (hon hävdar att det var för att hon hickade ;p). Happ. Inte så mycket annat att göra än att försöka gå hem igen. Efter tio minuter inser vi att taxi är ett mycket bättre alternativ. In i taxi, off we go och en liten stund senare tvärstannar vi. Tvärstannar. Dumma och fulla som vi är har varken jag, Harriet eller Carl bilbälte och vi flyyyyger vilket resulterar i ett superont knä för Harriet, huvudvärk för Carl och själv får jag blåa ben och den värsta fläskläpp jag någonsin sett.
Dagen efter var ingen rolig dagen efter. Titta sig själv i spegeln var inte kul alls. Spy är aldrig trevligt. Carl var i alla fall snäll och kom med vatten åt mig :P Och Harriet, som var full som ett ägg, mådde bara finfint dagen efter. Orättvist! (åandrasidan var jag också relativt... äggig) När mamma sedan frågar om det hänt några nya katastrofer, vad svarar man då? Joo, vi krockade med taxin och hade inga bälten så nu har jag en fet fläskläpp - men jag var så full när det hände att jag ändå inte kände någonting! Snubblande nära succe!
Pratade om karma och jag insåg att jag måste verkligen ha gjort något riktigt illa för att förtjäna det här. Enda problemet är att jag verkligen inte kan komma på något så illa som jag gjort. Faktiskt. Men vad det än är, jag är ledsen, okej?!
(tio minuter efter karmadiskussionen ramlade jag i trappan)
