I lost a friend somewhere along
Det är nu mer än ett år sedan. Mer än ett år sedan jag drogade ner mig själv med tabletter för att slippa känna. Mer än ett år sedan jag skar mig för sista gången. Mer än ett år sedan det där eviga vi:et byttes ut mot ett oändligt bittert jag.
I år gick den 13:e oktober förbi och jag tänkte inte ens på det. När jag känner efter så hittar jag inte längre något särskilt. Ingen ilska, ingen bitterhet, inga tårar. Bara ibland lite sorg för att jag tappade min bästa vän - och nu tänker jag inte ens på det.
Intressat att veta att då, för ett år sedan, var det så svårt att tänka sig att det någonsin skulle gå över. Jag visste ju det, hela tiden, men jag kunde ändå inte tro det (det är svårt att tro på något överhuvudtaget när det du trodde var ditt liv precis förändrats i grunden).
Och nu är ett annat jag i ett annat land med andra tankar och jag skapar en annan sorts minnen.
The trick is to keep breathing.
I år gick den 13:e oktober förbi och jag tänkte inte ens på det. När jag känner efter så hittar jag inte längre något särskilt. Ingen ilska, ingen bitterhet, inga tårar. Bara ibland lite sorg för att jag tappade min bästa vän - och nu tänker jag inte ens på det.
Intressat att veta att då, för ett år sedan, var det så svårt att tänka sig att det någonsin skulle gå över. Jag visste ju det, hela tiden, men jag kunde ändå inte tro det (det är svårt att tro på något överhuvudtaget när det du trodde var ditt liv precis förändrats i grunden).
Och nu är ett annat jag i ett annat land med andra tankar och jag skapar en annan sorts minnen.
The trick is to keep breathing.
Kommentarer
Trackback
