tenshi

Fredag fullt normal. Vaknade upp lördag med lite rött öga, så inga linser för mig. Lördag kväll ett jätterött öga och då började jag misstänka att jag gjort Sandra sällskap och skaffat mig en ögoninflammation. Men ofta det spelar någon roll. Jag, Harriet och Sandra drog med oss Laurent och Greg först till Old Oak och sedan vidare till... Eh... Jag vet inte riktigt vad det hette, men det var irländska och betydde the shoe. Det var hur som helst ett sjukt bra ställe med grym musik och så träffade jag Ida och Hannah plus folket de bor ihop med, Ciarán och John. Dansade (trots höga klackar) tills de tände och följde efter det med dem hem och spenderade natten asgarvande åt en helt galen irländare (ciarán).

Söndag vaknade jag istället upp med två jätteröda ögon som dessutom gör grymt ont (men jag var iaf inte bakis, ibland är det bra att vara helt pank). Ögoninflammation alltså och dags att uppsöka läkare - säg något som inte händer mig på den här resan. Traskar iväg på sjukhusjakt, sepetrött efter en sömnlös natt och med självlysande röda ögon - humöret är inte på topp, I assure you. Första sjukhuset var ett äldreboende (hur ska jag kunna veta det?), andra sjukhuset skickade iväg mig långt ut åt helvete för att besöka ett tredje sjukhus (någonstans här bryter jag ihop, gråter och ringer mamma) och tillslut får jag träffa världens otrevligaste läkare som petar mig i det onda ögat men iaf ger mig recept på ögondroppar. Alltså dags att fara hem och krya på sig.

Måndag superröda ögon - hemma från jobbet. Tisdag är ögonen mycket bättre men istället (woho) är det dags för halsen att säga upp sig! Låg hela natten och grät och gnydde för att det gjorde så jävla ont när jag svalde. There's just no end to my misery.Och gissa vem som också har ont i halsen (med tillhörande huvudvärk) - Sandra of course. Jag skyller allt på henne (även om jag inte förstår det med tanke på att vi knappt varit i närheten av varandra) :p

Så nu är jag övertrött, hög på mina ögondroppar och jävligt sur på mig själv för att inte tog med mig baffucinen som jag tänkte. And I can't help wonder - why me?!

Whatever. Jag har slutat gråta nu och idag har jag fått ta mina första egna samtal, hur läskigt som helst. Första typ stammade jag och visste inte alls vad jag skulle säga, men sedan gick det bättre. It'll be just fine om jag bara slutar snubbla på min egen tunga.

Och förståss. Grattis jojsan ^^