tenshi

Rädslan när jag känner igen det; rädsla för jag vet vad som kommer hända. Panik över ingenting, allting. Panik som förstärks av människorna som trängs - värmen, ljudet. Hjärtat slår fortare, något trycker och jag får inte längre luft. Murarna vittrar och alla känslor jag tryckt undan, tårarna som jag vägrat gråta, hotar att ta över.

En vän. En kram. Ett lugn. Räddad. Jag kan återgå till min kontrollerade kyla där känslor är något som mol långt bak, något jag kan ta hand om senare.

Till våren kan jag tina igen.